I ögonhöjd

Nej igen, President Trump, meritokrati är inte motsatsen till DEI (Diversity, Equity and Inclusion). Tvärt om är DEI en förutsättning för meritokrati. 

Meritokrati är en idé om att meriter och prestation ska ligga till grund för fördelning av resurser och status. Dock förutsätter meritokrati allas lika värde och att det som bedöms är fritt från bias och fördomar. Och det är här meritokrati blir svårt. Så vad behöver vara på plats för att vi ens ska använda termen meritokrati?

Som coach jobbar vi enligt riktlinjen att coach och klient ska mötas i ögonhöjd. Våra kärnkompetenser och metoder vilar alla på den grunden och vi jobbar med våra bias och fördomar aktivt, i mötet med klienter, i efter följande reflektiva praktiker och i handledning och mentorscoaching. Det betyder inte att vi inte har bias eller fördomar, det innebär att vi hela tiden arbetar med dessa för att på ett så äkta sätt som möjligt kunna mötas just i ögonhöjd.

Låt mig försöka illustrera det genom ett konstprojektet. I Personal Absurdities, Berlin 1997, bjuder konstnären Hans Hemmert in till fester där alla gäster tar på sig platåsulor för att bli precis 2 meter långa, så att de kan ha konversationer i ögonhöjd. Man kan tänka sig att det är en fysisk illustration av hur DEI och positiv särbehandling funkar. 

I Trumps USA är DEI nu under attack, både i offentliga myndigheter och privata bolag, under parollen att det är omvänd rasism och diskriminering av vita och män, och istället använder Trump begreppet färgblind meritokrati. Men så länge vi inte alla sammanhang, i arbetssituationer, styrelserum, arbetsintervjuer och universitetsintagningar, möts i ögonhöjd så vägrar jag att kalla avskaffning av DEI och positiv särbehandling av minoriteter för meritokrati. Jag tänker att vi kan kalla det för, säg, idiokrati. Om du inte har ett bättre ord?